Etiopien

Efter att ha korsat gränsen in i Etiopien slingrade sig vägen brant uppåt och efter någon timme eller två var vi uppe på över 2000 meter. Landskapet i den norra delen av landet är väldigt bergigt och bördigt. En stor kontrast mot de, till största delen, platta ökenlandskapet som dominerat sedan Syrien. Flera områden vi körde förbi sår precis ut som i Sverige med barrträd, ängar och åkrar.

Vi hade blivit varnade för att det är väldigt mycket folk som går längs vägarna så det gäller att köra försiktigt. Det är inte helt ovanligt att utlänningar, ovana att köra i Etiopien, kör ihjäl folk. Det stora problemet är att människorna i Etiopien inte verkar förstå att det faktiskt kör bilar på deras vägar. Vägarna är också väldigt fina vilket gör att det går att köra fort. Det är mer regel än undantag att folk bara går rakt ut i vägen utan se sig för. Rykten gör gällande att folk tror att sin skugga är besatt av onda andar. Ett sett att ha ihjäl andarna är att låta en bil köra över skuggan. Alltså en anledning att kasta sig framför, eller i alla fall i närheten, av bilar. Hur sant ryktet är förtäljer dock inte historien…. Vi hade dock turen att slippa köra på någon vilket jag till stor del tror beror på att folket i Etiopien blivit bättre på att se sig för när de går över gatan eller helt enkelt inte tror på onda andar.

Nu skulle man ju kunna tycka att man som bilist borde sakta in, eller i alla fall vara lite extra vaksam, när man möter människor som går längs vägen. Problemet är dock att det går människor överallt. Du är aldrig ensam, du ser människor hela tiden. Detta gör även toabesök i det fria lite knepigt, i alla fall om man är pryd. Du känner dig princip mer ifred om du skulle uträtta dina behov på T-Centralen i rusningstrafik än längs en Etiopisk väg långt från närmaste by. På T-Centralen skulle i alla fall ingen (eller väldigt få) detaljstudera vad du gör.

Den obildade skulle ju lätt kunna hävda att Afrika är en varm kontinent. Har man tältat sig genom Etiopien samt glömt dunsovsäckarna hemma så vet man att så inte är fallet. Babianerna utanför tältet såg mer ut som snöbollar än ja, babianer. Det är många gånger vi önskat oss fler eller tjockare täcken i tältet och det är väldigt få gånger vi önskat oss en fläkt. Visst vi pratar inte Nikkaloukta i januari men inte långt därifrån.

Väl i Addis Abeba så fixade vi en försäkring som gäller för alla länder som är med i COMESA. COMESA är en sammanslutning av främst öst och sydafrikanska länder. Vad sammanslutningen syftar till har vi faktiskt ingen aning om. Det vi dock vet är att det går att köpa en trafikförsäkring som gäller i alla COMESA länder. I Addis kom vi nämligen på att vi inte hade haft någon försäkring genom Sudan och halva Etiopien. Det är dock väldigt tveksamt om det gjort någon skillnad om vi haft någon försäkring. Nu hade vi dock en försäkring och om inte annat så kändes det i alla fall lite bättre….

Från Etiopien in till Kenya finns två alternativa väger. Antingen åker man till gränsstaden Moyale där det finns imigrations- och tullmyndigheter eller så åker man via Turkanasjön. Innan man väljer väg så är det bra att kolla upp säkerhetsläget. Allt från banditer till stamkrig kan göra det lite knepigt att ta sig fram. Vägen från Moyale kallas också passande nog för ”Bandit road”. Vi valde dock att åka via Turkanasjön eftersom vi hört att området var väldigt vackert och att stammarna inte låg i luven på varandra, i alla fall inte för tillfället. Nackdelen, eller kanske fördelen, var att det var ungefär 90 mil riktigt dålig väg. Flera dagar hade vi en snittfart som låg på mellan 15-20 km/h. Efter någon dag eller så blir det, tro det eller ej, ganska frustrerande att skumpa fram i 20 km/h samtidigt som det är 40 grader i skuggan. Jo visst, ibland kan det vara varmt också.