Bangkok

Det är bara att lugnt konstatera. Att flyga med en 10 månaders är klart enklare än med en unge i trotsåldern. Frida gick upp i högvarv 200%. Vi hotade på alla upptänkliga sätt allt ifrån att vi skulle kasta av henne över Afganistan rakt ned i ett talibannäste där hon skulle giftas bort till en talibanhövding. Inget fungerade tills jag tog till de grymmaste knep och hotade med att sätta upp en gigantisk poster på Birgitta Dahl i hennes rum. Det tog skruv och efter ca 4 timmars flygning så knoppade båda in. Moa fick en bebissäng som inte helt passade hennes längd och midjemått men det funkade. 

Vi reste med Finnair till Bangkok via Helsingfors och Finnair var väl helt ok.  En flygning ar aldrig komplett utan att man får ett par fyllon bredvid sig. På detta flyg bestod det av 2 ryssar (tror vi) med ett stycke resesekreterare. Ryssarna gick hårt åt flaskan (det är nästa så att man blev lite avundsjuk) samtidigt som de läste lite lektyr med allsköns naturfotografier i. Vet inte om resesekreteraren var med på bilderna men det är inte helt omöjligt för hon såg riktigt glad ut när ryssarna glatt pekade på bilderna. Resan får vi väl säga gick ok trots allt. 

Den nya flygplatsen i Bangkok är riktigt stor och det känns skönt att servicegraden håller samma nivå som tidigare. Väl vid passkontrollen fick vi och alla andra småbarnsföräldrar specialbehandling och fick gå före hela kön. Det är sånt som får en att känna sig riktigt välkommen. Fast vi visste att det inte var för att vara snälla utan att de ville helt enkelt slippa lukten av fulladdade blöjjor och barnskrik i deras fina nya flygplats. Taxameterbullen in kostade 400THB med vägtullar. Vi trodde att vi skulle komma billigare undan men vi vart väl helt enkelt blåsta. 

Vi bor på Buddy Lodge på Khao San Rd (1800 THB). Ett hyfsat ställe, kanske inte riktigt värt stålarna men det duger helt klart. Det känns lite roligare att bo “mitt i smeten” till skillnad från vid Siam Center där det inte händer så mycket på kvällarna. Det känns även skönt att ta ned en del backpackers på jorden när man blekfet kommer dragande med två barnvagnar. Stället känns inte lika exotiskt då för de stackare som lever i illusionen att de är med i en scen ur The Beach. Vi stötte på ett annat svenskt par med två knoddar som vi träffade på Koh Phangan för två år sedan. Det visade sig att de skulle åka hem samtidigt som oss och att de kommit en dag tidigare. Världen är liten. Imorgon tar vi nattåget ned till Hat Yai för att sedan ta oss ut till Koh Lipe.