Bus i sanden

Vi bodde på en camping och där hade de två hästar som gick omkring och betade mellan tälten. Vi frågade om vi fick mata och det var okej, de gillade morötter. Vi tjatade tills mamma gick och köpte några. Först var vi lite rädda när vi matade men de var jätte snälla så det var inget problem. Men sen la Frida en morot på vårat matbord och hästen kom och tog den, sedan blev vi inte av med den för den ville ha mera. Vi schasade bord den flera gånger.

Vi har glidit vidare förbi ett stort vattenfall och i den sista parken innan Namibia hade vi lejon som låg på vägen där vi skulle köra. Vi fotade och sen körde vi sakta förbi dem, då var de bara en meter från bilen ( Frida hade vevat upp fönstret).

Namibia är ett ökenland. Stora slätter och massa sand. Som tur var har de flesta ställena vi stannade på pool så man kan svalka av sig. På ett ställe hade de geparder och vi fick vara med när de matade dem. Vi fick också klappa en av dem. De var mjuka och lena. Mamma och pappa fick bära oss för annars tror geparden att vi är ett mellanmål till dem.

Vi har klättrat upp för en stor sanddyn  nästan 300m hög. Det var ganska jobbigt. Där satt vi sen och tittade på solnedgången. Det var mycket vackert.

Moa har fyllt 5 år och det firade vi ordentligt med tårta och ballonger. Vi var ute och åkte fyrhjuling över sanddynerna , superhäftigt! Vi åkte ut i öknen och där åkte vi sen typ pulka ned för sanddynerna, det gick undan kan vi lova. Vi fick inte åka själva utan vi satt på ryggen på en guide. Vi får busa runt i sanden i brist på snö.