Botswana

Efter ett par dagars stop vid Victoriafallen så körde vi in i Botswana. Planen var att bara spendera någon vecka i landet eftersom vi från flera håll hört att det var väldigt dyrt i landet. Som vanligt så ska man dock inte tro på allt man hör. Botswana visade sig istället vara ett av de billigaste länder vi besökt. Såväl nationalparker som mat och boende var väldigt billigt. För många är Botswana ett ganska anonymt land och förutom Kalahariöknen, Okowangodeltat och diamanter så är det tyvärr känt för att var fjärde person mellan 15-49 år har HIV/AIDS. Böckerna om Damernas detektivbyrå har dock på senare år lyft fram Botswanas plats på kartan. Vi får ju inte heller glömma filmen Gudarna måste var tokiga. Och ja, många av stammarna i Botswana, Namibia och Sydafrika pratar med klickljud. De flesta använder sig 4 olika klickljud. Då Lucy:s avkomma började tycka att det blev trångt i norra Kenya och södra Etiopien så bestämde de sig för att sticka norrut. En liten grupp människor gick dock mot strömmen och stack söderut istället. De hamnade i Botswana och Namibia och har inte flyttat på sig på sig sen dess. Det är de människor som bott längst på samma plats. Alla andra folk har varit något mer sugna på att då och då byta utsikt från köksfönstret.

Att komma in och åka runt i Botswana är inga större problem förutom att de är extrem rädda för att få in mul och klövsjuka i landet. Vid gränsen och ett antal posteringar i landet så får man inte föra in kött samt att man måste bada skorna och bilen i någon antibakteriell sörja. Vi träffade en stackare som skulle importera 800 par skor och han fick vackert bada sko efter sko.

Vi började med en kort sväng i nationalparken Chobe. Räknat djur per krona så var det den absolut bästa parken vi besökt i Afrika. På ett par timmar så kunde vi räkna till flera hundra elefanter, en mängd giraffer, zebror, antiloper och krokodiler. Som pricken över i:et så såg vi även ett par lejonungar. Var mamma och pappa lejon var vet vi inte men de var säkert i närheten.

I de centrala delarna av Botswana finns ett antal stora saltsjöar. Nästa anhalt blev Kubu Island som är en stenhög ute i en av saltjöarna: Sua pan. Saltjöarna är gigantiska och det är bara salt, eller i alla fall saltindränkt gegga, så långt ögat når. Det känns verkligen som man är ute mitt i ingenstans. De flesta av småvägarna runtom i Botswana, förutom vid Okowangodeltat, var riktigt bra. Smala sandvägar där det med lätthet gick att köra i 40-50. De var en fröjd att köra om man inte är alltför rädd om billacken då de smala vägarna kantas av träd och buskar. Åker man under regnperioden så är det dock säkert en geggig historia.

Okowangodeltat är Botswanas turistattraktion nummer ett. Kwangofloden med biflöden hade taskigt lokalsinne och lyckades inte hitta ut till havet utan flöt istället ut i norra Botswana och därmed bildades världens största inlandsdelta. Djur gillar tillgång till vatten och därmed så finns det en hel del djur runt och i deltat. När vi besökte deltat så var det dock större än det varit på flera årtionden vilket var dåligt om man ville se mycket djur. Djuren hade helt enkelt spritt ut sig för mycket. Vi tog oss dock in i de centrala delarna av deltat. Det blev en geggig historia. Vägarna var fulla av lerpölar modell större. I en av de större lerpölarna hade ett ungt par lyckats köra fast ordentligt. Tillsammans med våra vänner Rob och Marcella lyckades vi efter många om och men få ut de ur gegghålet. Eftersom tjejen i paret som kört fast mest försökte stå och se dum ut, vilket hon lyckades utmärkt med, inte gjorde något för att hjälpa till skickade vi in henne i busken för att spana efter lejon. Vi duger alla till något…

Efter all gegga ville vi ha lite torrare vägar och åkte därför in i Central Kalahari Game Reserv. Vid middagstid, de två nätter vi var där, kunde vi höra hur lejonen började ryta. När rytandena kom lite väl nära var det bara att fega ur och ta skydd i tältet. Det är obeskrivligt att ligga och läsa godnattsaga för tjejerna och samtidigt kunna höra lejonen andas bara några meter från tältet. Om socialstyrelsen läser det här så kan jag försäkra er om att jag var väldigt noga med att förklara för barn och fru att det inte är ok att gå ut och kissa när det är lejon utanför. Det spelar faktiskt ingen roll att man är väldigt kissnödig. Att jag själv stod och vinglade på biltaket på natten i hopp om att kunna pricka några lejon är dock en helt annan sak.