Koh Phangan – del 6

Dagarna flyter på som aldrig förr. Innan man vet ordet av så är det öldax och sedan i säng. Livet kunde helt klart vara sämre. Efter några veckor på resande fot så börjar man tycka att vissa saker är normala, som till exempel att butiksinnehavare sover på disken när man kommer in i affären. Eller att de har ingen aning om vad de säljer och inte verkar ha lust att sälja det heller för den delen. Den svenska effektiviteten och ordningssinnet känns hyfsat avlägset här i Thailand.

Om någon vecka sticker vi till Koh Tao för ett kortare stopp innan Bangkok och vidare färd hemåt. Det känns som det helt klart börjar tunna ut med folk. Jag vet inte om det beror på att turistsäsongen börjar ta slut eller på något annat. Över lag så har det varit riktigt lite folk här på Koh Phangan. De flesta kanske håller till på Koh Samui och i Phuket. Enligt resebyråerna skulle det ju vara sån jäkla anstormning till Thailand i år. Vi har dock inte sett så mycket av det.

Regn har vi inte heller sett mycket av. Några droppar har vi fått i skallen men inget skyfall som borde ha kommit. Det har varit riktigt torrt de senaste månaderna så det börjar bli dåligt med vatten. Nästan varje dag bygger molnen till sig men utan att regna ur, i alla fall inte här. Det skulle vara riktigt skönt om det kom ett skyfall. Om inte annat så skulle det vara en bra ursäkt att köpa ett gäng bärs och sitta på altanen och mysa.

Frida och Lova var och red elefant förra veckan. Jag trodde att Frida skulle vara lite rädd för elefanterna, men icke sa Nicke. De gick på en 30 minutersrunda upp i bergen med fantastisk utsikt över ön och fick sen mata elefanterna med bananer. Det blev ett riktigt skrovmål för det var så roligt att mata att vi köpte ganska många bananer. Men tjejerna tyckte nog att det var lite för läskigt att hålla i bananerna så de slängde de på marken. Det fanns en elefantunge som gjorde konster för att få en banan, han stod på ”händerna”, spelade munspel med snabeln, trumpetade lite mm. Frida och Lova stormtrivdes och det kämpiga blev att försöka få Frida därifrån. Jag vill rida mer elefant så det fick man ju lova att vi skulle göra.

Anja sticker till Kuala Lumpur om någon dag. Hon verkar ha trivts riktigt bra och det har förhoppningsvis inte blivit för många barnvaktsstunder. Det har varit riktigt skönt för Lena och mig att kunna gå ut en hel del kvällar utan ungar. Det blir kärt återseende med Elli och Peter imorgon. De tröttnade på Malaysia och ville tillbaka till Thailand så de kör återstoden av sin resa här istället för att bränna runt Malaysia. Malaysianerna var visst inte riktigt lika skojfriska som thailändarna och de var inte lika pigga på att sälja bira. Vilket är minst en anledning till att göra helt om.