Madagascar

Antananarive (Tana) är en riktigt trevlig stad. Staden är byggd på en mängd kullar och gatorna vindlar sig fram mellan små låga hus. Det är riktigt lätt att tappa bort sig eftersom det är få gator som är i närheten av att vara raka. Prisläget är helt ok. På dagarna är det riskfritt att röra sig ute men på kvällarna ska man helt klart passa sig för var man går. Tana är det första stället vi varit på där vi sätt horder av fattiga barn som stryker om kring och föröker stjäla där de kan komma åt. Det finns inte speciellt mycket västerlänningar men de vi sett och pratat med är nästan alla fransmän. Madagascar och dess öar verkar gå hem hos fransmännen som resemål dock inte hos övriga nationaliteter. Ju längre tiden går desto bättre tycker jag om Madagascar. Folket ser inte ut som fastlandsafrikanerna. De är mer en blandning av afrikaner och asiater (vilket väl också är fallet).

Från Tana åkte vi till Tamatave (en hyfsat stor stad på östkusten). Vi tog tåg till Tamatave och väl halvvägs så lossnade loket från vagnarna. Strömmen försvann i vagnarna och vi fortsatte i maklig takt längs spåret till loket bromsade upp och vi kunde bli fastkrokade igen. I Tamatave kollade vi runt efter båtar till sydafrika för vår fortsatta färd. Vi hittade dock inga riktigt billiga alternativ. Från Tamatave åkte vi på flaket till en pickup och det var en av de softaste bilturer jag någonsin gjort. Naturen var helt underbar och människorna riktigt trevliga. Målet var en liten stad som heter Ivango. Ivango tjänar mest som avstamp för att ta sig ut till ön Ill St Marie som ligger en liten bit ut i plurret utanför Ivango.

Till Ill St Marie tar man sig ut med småbåtar som liknar de longtailbåtar man använder i Thailand. Ill St Marie är en liten ö och har en form som Öland fast är mycket mindre. Ön är nerlusad av små destillerier som gör sin egen rumpunch. Vi hittade ett litet ställe (ön saknar helt större hotell) någon mil upp längs kusten. På stället hyrde vi cyklar så vi kunde ta oss runt ön. Ön är ett paradis. De flesta stränder ser ut som de är hämtade från en sån där väggtapet som fanns på 80 talet och som hade olika paradisstränder som motiv. Det är ganska dött med turister. Vet inte om det beror på att det inte är säsong men det är ganska skönt att veta att man kan ha stränderna nästan för sig själv och kan välja och vraka mellan olika boenden.

Planen var även att vi skulle göra en del dyk. Vi snackade ihop oss med en italienare som hade en dykfirma på ön. Killen hade en polare från schweiz som skulle gifta sig med en lokal tjej och vi blev inbjudna till bröllopet. Både vi och italienaren blev rejält på arslet och vi kom iväg ganska sent dagen efter. Jag kan lova att det är ingen höjdare att dyka och känna att man måste spy under vattnet. Trots detta var dyket helt ok. Ön kantas av rev som kanske inte är av världsklass men är ändå riktigt fina.

Ill St Marie hade under 1700 talet varit en fristad för pirater. På södra delen av ön fanns en kyrkogård där piraterna hade begravt sina avlidna. Jag lovar att Steven Spielberg inte hade kunnat regisera kyrkogården på ett bättre sätt. Den låg undangömd med omkullvälta gravstenar. På gravstenarna var det fullt med Jolly Roger dvs en döskalle med korslagda benknotor under. Det var ett par småkillar som visade oss till stället. Längst söderut på ön så var det som en liten kanal och på andra sidan kanalen fanns en pytteö som såg ut som förlagan till en paradisö. Den lilla runda ön var omgärdad av korallrev och kristallklart vatten.

Efter Ill St Marie tog vi oss söderut på Madagascar. Första riktiga stoppet blev Perinet National Park. Vi gick på nattvandring och såg två sorters lemurer och 3 sorters kameleonter. Södra delarna av Madagascar är riktigt torrt. Mycket beroende på att man har skövlat regnskog i mängder. I Ranotira stannade vi för att besöka nationalparken Isalo. Vi hyrde en guide som vi gjorde en tvådagars vandring med. Landskapet är som hämtat ur en westernfilm. Canyonlandskap fullt med lemurer och härliga små pooler med kristallklart vatten.

Efter Isalo tog vi oss vidare söderut mot Tolear. I Tolear med omnejd hade vi ett par kanondagar med riktigt fin snorkling. Revet var så grunt att det var knappt någon idé att dyka med tuber. Revet och snorklingen var i världsklass. Tog sedan en buss upp till Tana igen för vidare färd mot sydafrika. Hela bussresan spelade de en engelsk låt med en refreng som innehöll orden “lick my pussy”. Ung som gammal trallade och sjöng med. Tur att ingen kunde engelska!