Nigeria

Visst hade vi planerat och läst på men visst hade vi missat ett och annat. Till exempel hur säkerhetsläget är i Nigeria. Planen var att korsa kontinenten från väst till öst och därefter ta oss söderut. Några år tidigare hade vi betat av östkusten från Egypten till Zimbabwe via bl.a. Kenya och Tanzania. Vi hade fått mersmak och vill nu som sagt se lite av västkusten och de centrala delarna av kontinenten. Plånboken fick styra en del vad gäller val av startpunkt samt att vi nog tyckte att Nigeria verkade lämpligt. Vi hade dock missat en liten detalj vilket var hur säkert det var att resa i landet och hur väl den Nigerianska militären och polisen välkomnar besökare och behandlar såväl bofasta som de som är på besök.

Det första vi möter på flygplatsen i Lagos är en stupfull hög militär som är fast besluten att hjälpa oss. För det första vill han hjälpa oss med att växla pengar så han beordrar växlingskontoret att stänga så att vi inte skall kunna växla pengar där utan vi måste anlita någon kille som han fixar fram fort som ögat. När vi vägrar att dels växla utav honom samt låta honom ge oss skjuts in till Lagos så blir han svinförbannad. Det verkar dumt att reta upp en hög militär i ett land där militären har mycket makt så vi lugnar ned honom med en massa bortförklaringar till varför vi inte vill ha hans hjälp. Han fixar dock taxi till oss som skall köra oss in till stan.

Taxischauffören ser lite skeptisk ut till att köra två blekansikten men vi hoppar in och kör iväg. Halvvägs in till stan blir vi stoppade vid en poliskontroll. De pekar på oss med sina vapen och hasplar fram att de vill ha lite pengar till fikabröd annars ska vi få följa med till polisstationen och antagligen få smaka gummihandske (vilket var i alla fall vad vi såg framför oss). Vi gav dem några kronor och de verkade nöjja sig med det, vilket var en lättnad. När vi väl började närma oss stan och den del där vårt hotell skulle ligga så bad taxischaffisen oss att böjja oss ned så att ingen skulle se att det fanns två vitingar i bilen. Risken skulle då vara överhängande att folk skulle slita ut och råna oss. Vilken underbar start på en 10 månaders resa! Nigera verkar vara ett riktigt mysigt litet charterställe:-)

Till slut kom vi fram till hotellet/skyffet och hoppade in och formligen barrikaderade oss i rummet. Vi be. slöt oss ganska snabbt för att inte stanna någon längre tid i Nigeria utan istället att ta oss så snabbt som möjligt till Camerun. Från Lagos till Cameruns gräns är det ca 80 mil av ganska bra vägar. Dagen efter så hoppade vi på en minibuss som skulle ta oss till Camerun på en sisådär 12-13 timmar. Det tog inte lång tid innan problemen började. Bussen gick sönder, bussen försökte lagas, det gick inte, vi fick vänta en evighet på ersättningsbuss. Detta scenario upprepade sig 7 gånger, MINST! Istället för 13 timmar så tog hela resan 7 dagar. Förutom att bussen gick sönder och vi fick övernatta på de mest udda och säkerhetsmässigt tvivelaktiga platser så stannade militären och polisen oss minst var 10:e kilometer för att avkräva alla i bussen lite dricks. Stackar satar som tvingas att leva i ett sånt skitland.

Vi lärde dock känna en hel del människor på bussen. Bland annat ett boxare som stup i ett gjorde armhävningar och situps i 30 graders värme. Dessutom vägrade han duscha så efter någon dag så luktade han inte hallon precis. Det märkligaste/roligaste var dock att vi blev bjudan på begravning av två bröder som var med på bussen. De skulle hem till sin pappas begravning och de tyckte att det vore lämpligt om vi följde med och festade loss med dem. Utan att ha något som helst belägg för det så tror jag att begravningar generellt sätt är mer festliga tillställningar i länderna söder om Sahara än vad de är i Sverige.

Vi hade inget bättre för oss så vi följde med hem till deras familj i Calabar (stad nära gränsen till Camerun) för att vara med och festa loss på begravningen. Dagen då vi kom till deras familjehem så skulle det bjudas på festmåltid. Mamman i familjen (som välkommnade oss med öppna armar) kokade ihop en stor gryta där den matiga delen bestod av sniglar i olika former. De största bestarna kan väga upp till 1 kilo styck. Jag tror jag aldrig varit så när på att spy över ett helt matbord förut. Det kanske skulle ha verkat lite udda (för att inte tala om pinsamt) om jag skulle börjat spy över alla matgäster mitt i en begravningsmidda. Jag lyckades dock hålla mig, men det var som sagt sjukt nära att det stod en kvast av spya ur käften på mig.